Livstecken.

Jo,jag lever! Har varit okontaktbar i typ en vecka och telefonen på ljudlös,riktigt skönt måste jag säga.Folk har dock trott att vi då befunnit oss på BB men så är inte fallet.

Har bara mått som en kratta,och längtar bara mer och mer tills Ludde slinker ut:)

Jag har kommit på att det faktiskt är skönt när hockeysäsongen är slut,då finns det ju tid för mig också..

Tog mig vatten över huvudet i lördags.Kanonfint väder var det och vi skulle ut i det fria!

Bilen bar av till Kurra,ställde bilen där och Patrik slängde på sina skidor.Grymt proffsig såg han ut att vara där på isen.Jag promenerade efter,höll på att dö efter några meter men jag klarade mig nätt och jämnt!