Måste berätta nått underbart!

Idag har jag fått äta lunch,och den var varm!!!Och jag blev mätt!Helt fantastiskt,känner mig som en ny människa.
Ludde brukar annars lyckas bli hungrig just när jag sitter med min mat så då går han före, min mat blir kall och när jag ska äta så är den så kall att den hamnar i soporna.
Idag serverade jag mig själv raggmunkar(frysta,färdiga från coop):P med bacon och det var hur gott som helst,måste nog vara desperat.
Vi har varit ner till bvc också,på en vecka har kraken gått upp 500 g så det är inte konstigt att jag känner mig som en ko.

Jag är heeeelt tokig i denna kille!

Helg.

Febern har äntligen lagt sig och jag orkar vara en bra mamma,nu är det värt att vakna varenda gång Ludde öppnar ögonen!
I torsdags var vi iallafall på BVC,det gick hur bra som helst förutom att vi skulle klä av en "liten skitmaskin" naken.Han frös och skrek så jag tog upp han i famnen men vad händer då,jag och glovet får kiss och bajs på oss!Vi fick oss ett gott skratt.
Resultatet av det var iallafall att han gått från 3110 g till 3940 på två veckor och vuxit 4 cm, snart är han inte mammas lillkille nå mer och den tanken ger mig redan ångest!Vill att han alltid ska ligga i min famn och sova:)
Lilleman har varit uppe hela dagen så nu har han till slut somnat efter en tur med vagnen så nu är patrik coh hämtar pizza och film:)
Ha en trevlig lördag för det ska jag ha!

Mitt bröst!!

H-vete!Har fått nån rejält mjölkstockning så hela bröstet är en enda stor böld,kan inte ens röra mig normalt,bära ludde på den sidan el har på mig en bh. Till o med blodådrorna på det bröstet står ut som det gör på vältränade mäns armar. Feber 39 i flera dagar,nu håller jag på att ge upp.
Inte lätt att ta han om en lill-kille när man mår så här.
Idag blir det bvc så förhoppningsvis kan dom hjälpa mig för alla knep jag läst på internet har inte gett nått resultat.

Underbara liv!

Ett härligt deklarationspapper,betalar extra i skatt varje månad men det räckte visst inte. 6000 ska dom ha tillbaka. Känns väldigt bra så här i starten på mammaledigheten,har levt utan inkomst i 4 månader pga försäkringskassan och till råga på det så är Ludvig två veckor idag och jag känner mig redan som en ensamstående mamma...
Tur att jag har världens finaste son iallafall:)

Feber och jävlig!

Mår som ett as,febern har slagit in men känner inget annat så det kanske kan vara en infektion?

Natten har varit hemsk,sängen helt blöt av svett samtidigt som jag legat och skakat,en lillkille brevid med som vill ha mat varannan timma och sen inte vill sova.

Nu har Patrik dragit ut med barnvagnen och hunden,så nu ska jag försöka bli människa. Hoppa i duschen och sen sova!

Vi har fått den finaste stjärnan.

Det går inte att beskriva känslan..



Kan ju backa tillbaka tiden och berätta om våran vecka i G-vare.

Förra lördagen var jag ute och gick med Alfons så känner jag hur det rinner i brallan,generad så trodde jag att jag kissade ner mig så jag snabbade mig hem men det slutade som aldrig att rinna.

Patrik var och handlade så när han kom hem så står jag på toan troslös och nervös:)

Han var ganska lugn och sa-Då åker vi!Men jag ville ju laga köttfärsbiffar först,sen städade jag och packade.Efter det ringde jag ner till G-vare och dom tyckte vi skulle åka ner dit.När vi kommer dit så mäter dom värkarna som då kommer var 3e min och dom kunde inte känna om jag öppnat mig nått eftersom dom inte visste om det var på gång och pga infektionsrisken när hinnan är sönder.

Så vi får checka in på patienthotellet i två dagar,med jämna mellanrum springa ner till förlossningen och kolla kurvan och ta en tablett som ska underlätta natten för mig men dom hjälpte ju inte.Till slut när det gått tre dagar så var dom tvungen att sätta igång mig med dropp.

Så det gjorde dom den 6e ca kl 12,jag låg där och väntade på smärtan men det var lugnt och fick vid 14 veta att jag var öppen fem cm och jag trodde jag skulle ligga där i mist 12 timmar.

Skickade iväg Patrik så att han fick äta men han ville inte riktigt lämna mig men jag sa åt han att jag kommer ligga här tills natten.Så han drog iväg och när han kom tillbak började det kännas ganska rejält så jag fick flåsa i mig lite lustgas.Vid 14.30 kändes det som att jag höll på att dö,fy fan vilket tryck där nere så jag sa till sköterskan att jag höll på att dö,fick då till svar

-Haha,inte kan du dö redan.Du har ganska mycket kvar.

Då svarade jag-Jag dör och då drabbades patrik av panik och sa att dom måste ge mig nått starkare.Men då skrek jag åt don att kolla mellan benen och då dyker förlossningsläkaren upp och säger-Men ser du Patrik,vilket hårigt huvud!
14.42 kom han ut.
Tårarna sprutade:)

Sen blev han sjuk,fick en infektion och var tvungen att få penicillin.Vi hann bara ha han en dag så dyker läkarna upp och tar han till dygnsövervaket i 24 timmar,sondslang i näsan,kanyl i handen och huvudet.Sen där som registrerar hans andning och gubben skrek och skrek...
Kan nog lätt säga att dom 24 timarna var dom värsta i mitt liv,hade bara haft Ludde i ett dygn men jag saknade han så hjärtat höll på att gå sönder.Grät nog 8 timmar i sträck,kunde inte vara på vårat rum för det var så konstigt utan han.Vi blev sedan inskrivna på barnkliniken och fick ha han med oss.Efter tre dagars penicillin var han fit for fight att åka hem.
Det var den bästa dagen i mitt liv:)
G-vare sjukhus i en vecka är ingen hit.

Nu njuter vi utav livet,båda lediga så vi myser på med våran lilla skatt!
Han är så otroligt snäll,han äter hur mycket som helst på dagarna så på nätterna ammas han 00.00,nästa gång 06.00 och sen vaknar jag av mig själv vid tio-tiden:)
Ska nog inte säga för mycket för då kommer det väl kolik..

Nu är Lilleman en vecka så jag ska baka en veckas tårta som jag och patrik ska njuta av ikväll:)
Ha det bra!

Gällivaare.

I Lördags på dagen gick vattnet så då begav vi oss ner efter några timmar och ett samtal hit till förlossningen,när vi kommer hit så har jag sammandragningar var 3 min men som givetvis gav sig sen..Igår vid sju på kvällen började det smärta så jag trodde jag skulle dö,fick då lite piller,smärtstillande och sömntabletter men dom hjälpte ju inte ett dugg..Åter igen en natt med kraftiga värkar och ingen sömn och det har fortsatt heeela långa dagen idag. Höjdpunkten idag var när jag kollade ut på parkeringen här utanför patienthotellet och får syn på Ida och Lennies bil,ringde henne direkt och javisst!Dom var här,så då fick vi spilla några timmar med kaffe och skitsnack..
Händer det inget innan imorgon så sätter dom igång mig,inte länge kvar.Börjar få liiite hopp om att överleva,nu ska vi spela kort och sen kanske få i oss en matbit:) Ha det bra!